sunsidedown

En grej gör mej fullkomligt vansinnig. En person som inte brukar använda ironi säger något ironiskt till mej. Jag svarar med något lika ironiskt. Personen ifråga  blir nervös över att jag tog hans ironi på allvar, och känner sig tvingad att understryka med ett lite mästrande tonfall: "Assååååå, jag var ironisk"

VAAA??? MEEEENAR DU VERKLIGEN DET?? FÖRLÅT FÖR ATT MITT SIMPLA SINNE INTE FÖRMÅDDE UPPFATTA DEN SUBTILA TONEN I DIN RÖST.

*blink blink blink blink*

Asså. Jag var ironisk. Bara så ni vet.



Ah. Le mot juste.

En annan sak som retar gallfeber på mej är när folk använder ordet "intellektuell" i fel sammanhang.

"Woho, jag fick MVG på kemiprovet, jag är såååå intellektuell!"

NEJ, du är INTE intellektuell om du ställer upp generella formler för redoxreaktioner eller protolyserar syrornas konvalenta bindningar. Jag antar att det är INTELLIGENT du syftar på, men det är du antagligen inte heller eftersom du inte förstår skillnaden mellan de två orden.


Om jag bara orkade skulle jag kunna förstå den där skiten.

En intelligent person är helt enkelt smart, medan en intellektuell person läser Kafka, skriver essäer om vansinnets väg till förnuftet, analyserar djupa pjäser och spiller rödvin på skjortan. Du din tölp har väl aldrig satt din fot på kungliga dramatiska teatern! Jag spottar på såna som du! Du är inte ens värdig att rycka bort nopporna från min kulturkofta.