Sinkadussus

DET BRUSAR
DET BRÄNNER
DET PIPER
DET BLOSSAR

Idag fick jag en örfil av Stina!

Jag har haft en väldigt glorifierad bild av örfilar, vilket kommer sig av en överkonsumtion av Olov Svedelids ungdomsböcker i latensfasen. Huvudpersonerna (alltid pojkar i 12-årsåldern som heter antingen Johan eller Erik) fick alltid hurringar av auktoriteter de mopsade sig emot.
Svedelid skildrade örfilarna så EFFEKTFULLT. Man såg dansande stjärnor, 100 kyrkklockor klämtade i huvudet på en och kinden brände som eld  Det är därför INTE ALLS suspekt att jag som tolvåring associerade örfilar med något mysigt och behagligt.


Pain is pleasure- tyckte
Svedelid

Efter sju år av fascination och längtan bad jag alltså helt sonika Stina att smacka till mej på kinden, en begäran hon inte var sen att uppfylla. Eftersom jag envisades med att ducka och väja undan så fort hennes rosaluddiga vantbeklädda hand ven genom luften tog det henne ett par försök innan hon fick in en välriktad smäll.




Motsvarade örfilen mina högt ställda förväntningar?

Mja. Visst var det lite skojsigt med hörselbortfall och rödflammig kind, men likväl var det långt ifrån den färgsprakande upplevelsen jag hade föreställt mej.  Finns det fler saker som Svedelid har förhärligat?

Ach, ibland känns det som om jag bor i en såndär vattenfylld kula i glas. I början är allt frid och fröjd; jag flanerar obekymrat kring i en sagovärld av plast. Men så plötsligt dyker en näsa av gigantiska proportioner vid horisonten. Jag drabbas av en smärtsam insikt som skakar om hela min tillvaro, och vips är allt ett virrvarr av syntetiskt snökaos.







Ett öppet sinne

Snart ska jag på introduktionskväll på Stockholms buddhistcenter. Helt själv, på eget initiativ. Ingen religionslärare kommer stå och snörvla i mitt öra.


Vi får se hur jag har förändrats när jag kommer tillbaka.


Livets små frustrationer

En grej gör mej fullkomligt vansinnig. En person som inte brukar använda ironi säger något ironiskt till mej. Jag svarar med något lika ironiskt. Personen ifråga  blir nervös över att jag tog hans ironi på allvar, och känner sig tvingad att understryka med ett lite mästrande tonfall: "Assååååå, jag var ironisk"

VAAA??? MEEEENAR DU VERKLIGEN DET?? FÖRLÅT FÖR ATT MITT SIMPLA SINNE INTE FÖRMÅDDE UPPFATTA DEN SUBTILA TONEN I DIN RÖST.

*blink blink blink blink*

Asså. Jag var ironisk. Bara så ni vet.



Ah. Le mot juste.

En annan sak som retar gallfeber på mej är när folk använder ordet "intellektuell" i fel sammanhang.

"Woho, jag fick MVG på kemiprovet, jag är såååå intellektuell!"

NEJ, du är INTE intellektuell om du ställer upp generella formler för redoxreaktioner eller protolyserar syrornas konvalenta bindningar. Jag antar att det är INTELLIGENT du syftar på, men det är du antagligen inte heller eftersom du inte förstår skillnaden mellan de två orden.


Om jag bara orkade skulle jag kunna förstå den där skiten.

En intelligent person är helt enkelt smart, medan en intellektuell person läser Kafka, skriver essäer om vansinnets väg till förnuftet, analyserar djupa pjäser och spiller rödvin på skjortan. Du din tölp har väl aldrig satt din fot på kungliga dramatiska teatern! Jag spottar på såna som du! Du är inte ens värdig att rycka bort nopporna från min kulturkofta.

Mina slumrande modersinstinkter

Katolska gosskörer utövar en sällsam dragningskraft på mej. Är änglabarnen dessutom iklädda välstrukna matroskostymer krävs det inte mycket för att bröstmjölken ska rinna till.

http://www.youtube.com/watch?v=0purlSxoKGU



Hihihi, Nuttigull <3

                                                                                                                                               

En skarp, stickande smärta i handleden fyller mina ögon med tårar. Bokstäverna på skärmen glider ihop till en blurrig gröt. Hela jävla kvällen har nämligen gått åt till att fylla i 16 adoptionshandlingar.

Tyvärr till ingen nytta, då det efter research visade sig att de rödkindade gossarna på videon numera är råbarkade karlar tjugoårsåldern. Likväl kan de vara i skriande behov av min moderliga kärlek, men jag vill inte att den ska kanaliseras genom kalsongtvätt och dammsugning av ungkarlslyan. TVI VALE!

En liten gnista hopp återstår: En kallblodig präst kan ha haft sinnesnärvaro nog att kastrera krabaterna innan de nådde puberteten för att bevara deras ljusa stämmor. Ett flinkt klipp med saxen under särken  SNAPP, så skonas de från de rasande hormonstormarna.


En skarpslipad frälsare

Mina spasmer blir bara värre för varje år

Jag välte precis en hel karaff rödvin över mej. Nu kommer jag att lukta som en alkis på tunnelbanan. UNDERBART!

Pastellfärgade spöken och verbala ninjor

Idag besökte vi en moské med religionen. Oerhört berikande. Den fryntlige mussen som ledde den andliga rundvandringen levererade den ena rykande heta sanningen efter den andra. Det var bara att gurgla och se glad ut när man fick en skedfull söndermosad livsvisdom inkörd i munnen. Hääääär kommer flygplanet in i hangaren! WROOOOOOOM!

Med en handviftning avfärdade han evolutionsteori med att Darwin själv såg ut som en apa och sökte en förklaring till sitt ofördelaktiga yttre



Hm. Förvisso inte helt otänkbart.

Vi kom in på ämnet änglar.
"Hur definierar du en ängel?" ville jag veta
Änglar är tydligen varelser av ljus som kommunicerar med varandra via bluetooth och skriver ner alla människors handlingar. De har backup på sitt material, så det är ingen idé att försöka lura dem.
Och vet ni vad, det är bara en tidsfråga innan vi kan bevisa deras existens! Vetenskapen har nått långt, forskarna kan ju redan se "de där små grejerna" i sina mikroskåp och andra galaxer i sina magiska stjärnkikare. Dessutom finns det en japan som har uppfunnit en maskin som man sätter in i sin hjärna när man sover. Om man drömmer om ett äpple ritar maskinen ett äpple på ett papper.

"Förlåt, men nu förstår jag inte riktigt kopplingen till änglarna" påtalade jag försiktigt när exposén hade svävat ut såhär långt.

KAAAAZAAAAAH! Jag kände mej som en verbal ninja!


Don´t let the blue eyes
fool you. Han har backup

på allt du säger och gör.


Min subjektiva upplevelse var att vi förde en högst belevad konversation, präglad av självbehärskning och tolerans, men enligt utsago från mina klasskamrater såg jag ut att vilja strypa karln.

När vi skulle in i bönesalen var vi flickor tvungna att täcka våra frestande, kurviga kroppar för att inte väcka oanständiga begär hos männen. 16 sladdriga kåpor i olika chica nyanser väntade på oss på krokar vid ingången. Vi såg ut som en flock pastellfärgade spöken när vi smög runt i moskéns mörka vrår.
Som de anarkafeminister vi är hade jag och Leena-Maaretta naturligtvis planerat en storslagen kupp. Visst, vi skulle dra på oss förtryckarmantlarna, men vi skulle vara nakna under (!!!). Sedan, mitt i bönesalen, skulle vi dra av oss dem med en elegant svepande handrörelse, höja knytnävarna mot taket och skandera "KVINNOMAKT, MANSSLAKT! " Det gyllene tillfället infann sig dock aldrig.

Klassens muslim avslöjade att han tyckte att burka var sjukt sexigt. Han hävdade bestämt att de muslimska kvinnorna är mycket välsvarvade under alla tyglager, och att det inte är ovanligt med märkestrosor och stilettklackar. Han gav intrycket av att ha slitit av mången burka i sin dag.


Två puddingar




Ursäkta. Jag är ett referensexemplar. Du får inte ta hem mej.


Brev från Stajnatown

Idag damp det ner ett brev från Stajna i brevlådan



Lägg märke till hur hon har skrivit adressen på David Johansens mage <3 !!

Döm min förvåning när jag sprättade upp kuvertet och ett blekgrönt gravband med texten Tack för din vänskap trillade ut!




Eftersom Stajna ringde PRECIS JUST DÅ fick hon äran att höra min reaktion IRL, med ärrbildning på trumhinnan som följd.

Jag satte upp gravbandet ovanför min säng. Tyvärr samtyckte inte de två russin som jag bor tillsammans med till denna enligt mej högst estetiskt tilltalande utsmyckning. Under en fängslande predikan fick jag reda på en hel drös färska sanningar om mej själv. De nya egenskaper jag kan tillskriva mej är bland annat:

*Brist på empati
*Respektlöshet
*Smaklöshet
*Puerelitet

Doktor Edberg gav mej även en diagnos på en psykisk störning som han tyckte stämde väl in på mitt beteende, något som jag är mycket tacksam över eftersom jag har gått runt och funderat på det ett bra tag nu.

Indescribeable horrors

My beloved boifriend har utvecklat en högst märkvärdig fäbless för att skapa små lustiga figurer i lera.



The unnameable


The Descend



The lurking fear

Efter att ha sett hans verk frågar jag mej själv om jag uppfyller min plikt som flickvän och ger honom tillräckligt med uppmärksamhet. Substituterar lermonstren för något? Vad är det egentligen för sjukliga begär som utkanaliseras i lerknådandet?

På bussen på väg till rollspelet visade Jocke upp ett särskilt exklusivt parti hudfärgad lera. Jag blev alldeles till mej! Äntligen, det  sista vi behövde för att göra vår avgudabild av Sten! Men, gnällde jag, den är ett par nyanser för ljus för att matcha Stens läckert brunbrända hy! Jocke log finurligt.
"Jag har ett paket eeeextra fin NEGERBRUN lera som vi kan blanda ut den med" deklarerade han högt och tydligt.

Vad han inte visste var att det på sätena bakom oss satt just två stycken kulturberikande, välintegrerade negrer som smackade upprört med läpparna.

"Do zer üt zom en BEATLE!"

I pannloben sitter funktioner som impulskontroll, omdöme och personlighet, vilka är avgörande för upprätthållandet av ett socialt accepterat beteende. När man passerar 30 börjar den långsamt brytas ner.
Det är därför som vissa äldre lägger sig till med en charmigt burdus jargong.

Detta fick jag erfara när lilla mojmoj kom över på fika. Hon hade åsikter om det mesta, allt från våra tapeter till Nannis munhygien, men det som genererade mest bitska kommentarer var min frisyr.

(Läs med knarrig röst och österrikisk brytning
)

"Ta bort det håret ur ögona! Do zer üt som en BEATLE! "


I min mormors värld personifierar The Beatles dålig smak och ungdomens förfall.  Fascinerande att det faktiskt fortfarande finns människor som blir provocerade av annat med Beatles än deras mjäkiga framtoning.





Hm, jag tycker kvartetten ser tämligen välkammad och belevad ut. Kan det, hemska tanke, vara så att mormor tycker att min frisyr är stört töntig, att jag borde tuffa till mej lite? Hon är ju ändå en dam med koll.




Permanentat is the shit


Ikväll blir det vampyrrollspel hela natten lång med Jocke och hans geekiga vänner! O.o

Smaskiga dojor

Bacon Shoe by maniacvii
mmm... det vattnas i munnen!

Här kan du lägga vantarna på de små raringarna!

Tycker du att $67.50 är lite väl saftigt kan jag avslöja att det går utmärkt att tillverka ett par själv.

Allt du behöver är:











Samt en flaska margarin att ha i handväskan. Du bör smeta på ett lager fett var 3:e timme för att bibehålla den rätta glansen!





För renläriga moralister som Fröken Dunér kan jag rekomendera dessa
Broccoli Custom Shoes by foodshoes



Ostiga livsfunderingar under en söndagspromenad

När jag flanerade fram genom Hässelbys förortsidyll med höstlöven virvlandes om mina fötter möttes jag av en högst besynnerlig syn. Uppochner, i taket av en gångtunnel satt en snigel. Man kunde  av det slemmiga spår den lämnat efter sig se i vilka mönster den irrat runt i.

Vad var syftet? Sökte den efter något? Hade någon satt dit den? Eller hade den tagit sig dit på egen hand?

Jag petade på den med en lång pinne, och dess slemmiga fot tappade greppet om underlaget. Skalet krossades mot asfalten.

Jag har en tendens att överanalysera alla tänkbara situationer. Och detta kändes som en storslagen metafor över själva livet.


En sökare

Betrakta den här bilden.


Är sniglarna verkligen så olika oss människor?



På min vandring i filosofins tecken träffade jag även på en gammal vän. En skrovlig ek från min barndom. När jag var ung och omärkt av livet trodde jag att dess ruttna hål var en portal till en annan dimension.



Har man blivit för tjock av alla moralkakor och högtravande ideal för att kunna ta sig in dit igen?

Nu är bilderna från modevisningen här!!!

Kände mig lite som en KORV när jag vaggade fram och tillbaka på catwalken i min skolfröken/flygvärdinneinspirerade outfit. Men likväl var det förbannat roligt!



Hela gänget




Att se emo-erik  stolpa runt på catwalken i backslick och grå kostym var i sanning en omtumlande upplevelse




Emmy fick de heta badboysen...




... medan jag minsann fick nöja mej med unge herr Backlund med flugan på sned och blicken förlorad långt bort i fjärran. Han ser verkligen ut som en proper engelsk lord som raggat upp en fransyska på cykelsemestern genom Europas vindistrikt med cambridgepojkarna. Nu har han tagit med henne hem till sitt gods, men hon ser inte alltför imponerad ut.


Efter att ha trippat runt en hel dag i 40-talskläder märkte jag att jag faktiskt började bete mej annorlunda. Som om mitt sinne långsamt omformades efter den tidens ideal.  Mitt röstläge blev mer nasalt och mitt skratt mer kluckande. Vi får se om det är kroniskt eller övergående.


Världens värsta jobb

Nej, det  är inte latrintömmare, liktvättare, lagerarbetare, prostituerad eller blåbärsplockare.

Världens värsta jobb har utan tvekan Lars Mortimer som tecknar Hälge. Tänk att behöva komma på 365 stycken seriestripar om året på temat älgjakt!

Föreställ dig den vilken MASSIV ÅNGESTKLUMP den mannen vaknar upp med varje dag...


Swing it, magistern, swing it! Det är tidens melodi...

Nu drar 40-talsveckan igång på allvar på Blackan! Från och med idag är det officiellt dödsstraff på den som kommer till plugget i leggings och sladdrig ginatricot-tunika.

De senaste veckorna har jag flängt runt som en liten hattifnatt efter kläder som ska spegla tidsandan. I min farmors garderob fanns inget att hämta, då hon gjort trasmattor av alla sina fina 40-talsklänningar.

Detta är resultatet efter en arkeologisk utgrävning i min mors garderob:



Tihi, jag ser ut som en riktig liten tant...

Detta blir nog en förtjusande dag. Belevade män i byxor med pressveck, skjorta, pullover och hatt utgör en ytterst välkommen omväxling till de skräniga orangutangerna som annars regerar klassrummet.


Kanske Sten och jag stämmer upp i en duett under religionen?
http://www.youtube.com/watch?v=m7_94j2qYbk


Nå, drömma kan man ju alltid. Mer troligt är att han går in i rollen som den sadistiske latinläraren Caligula från Bergmans film Hets.










RSS 2.0