sunsidedown

En händelse häromkvällen fick mej att reflektera över om mitt kärleksliv egentligen är så monogamiskt som jag alltid har intalat mej...

Jag och min pojkvän Jocke strosar drottninggatan fram i den kyliga kvällsluften, droppar Strindbergcitat och smädar lärare. Plötsligt stannar jag tvärt. Mina ögon vidgas. Jag har fått syn på en affisch på NAPOLEON. Jag ger upp ett tjut i falsett, sliter mej ur Jockes varma hand, river ner affischen och trycker den mot mitt bröst med ett svärmiskt leende. Joakim blir märkbart irriterad och mumlar och gruffar om att jag är "fånig" och "pubertal".

Efter att ha rannsakat mej själv har jag kommit till en RYSLIG slutsats som går tvärtemot mina ortodoxa ideal:

Jag har inte bara en, utan tre älskare..!

1) Joakim


Som förvisso inte är särskilt fotogenisk, men som ändå har väldigt många andra fördelar

2) Napoleon



Tjuhuuuuu! Tur för Jocke att Nappes kvarlevor förvaras oåtkomliga i en säkert förseglad marmorsarkofag . Dock är tydligen hans (Napoleons alltså) penis fortfarande ute på äventyr, då den enligt uppgift har sålts till en tysk på auktion.

3) Sir William




Ingen förmår värma min frusna lekamen under ruggiga höstkvällar såsom denne brittiske gentleman.



Ja kääääära nån! Jag är allt en RIKTIGT LÖSAKTIG FLICKSNÄRTA!



(Nu har jag satt upp affischen på Napoleon mittemot min säng bara för att jävlas med Jocke)

Nu  är det snart dags för genrepet för modevisningen. Jag ska alltså svassa fram på en catwalk iklädd 40-talskläder till tonerna av "Swing it, magistern". Inför 1000 blackebergare samt en allmänhet som också är inbjuden. Att ljushallen är uppbyggd som en gladiatorareana gör inte upplevelsen mer lustfylld.

Enligt uppgifter från mina kamrater går jag "lufsande", "som en björn" och allmänt "okvinnligt". Dessutom har jag även i nyktert tillstånd vissa svårigheter att gå på en rak linje. HUR har jag då hamnat i denna obekväma sits?

Jag har börjat analysera den stund av svagsinthet då jag tackade jag till att exponera mej inför dessa lystna blickar som törstar efter snedsteg och förnedring. Det var Fröken Lovelands manipulativa leende som skoningslöst penetrerade det försvar jag byggt upp mot den här typen av erbjudanden. Den flickan är farlig, säger jag er. Hon formar våra tankar och känslor lika lätt som om de vore mjuka lerklumpar.


Hur skulle världen se ut om hon insåg sin verkliga makt?

Mina läppar formar dessa ödesmättade ord jag inte förmår uttala högt.

Någon mer än jag som känner fet ångest och krypningar i hela kroppen så fort som inledningstakten till STUDENTSÅNGEN börjar spelas?? Varenda rad skorrar falskt och studenternas lössläppta glädje känns bara påsmetad och desperat.

Nå, snart står man ju själv där på flaket och kramar om en ölburk (nallebjörnssubstitut för de närmaste 50 åren). Något säger mej att jag kommer att sjungskråla högst och falskast av alla. Min röst kommer att glida upp i falsett vid "oooooch den ljuusnande framtid är vår" och stämbanden slitas av med en SNÄRT.

Hrm, hrm. Läxa till nästa gång: Stryk under FELAKTIGHETERNA i studentsången och motivera. Lämnas i mitt fack senast på tisdag.

Sjungom studentens lyckliga dag,
låtom oss fröjdas i ungdomens vår!
Än klappar hjärtat med friska slag,
och den ljusnande framtid är vår.
Inga stormar än
i vårt sinne bo,
hoppet är vår vän,
vi dess löften tro,
när vi knyta förbund i den lund,
där de härliga lagrarna gro!
där de härliga lagrarna gro!
Hurra!

Nu börjar man bli en riktig djefla kultursnobb alltså. Kikade in på Bukowskis där de auktionerar ut Ingmar Bergmans grejer. Kände mej tämligen trygg bland alla noppiga kulturkoftor. En zebra i flocken så att säga. Om en brat hade känt vittringen av svettigt ylle och kommit tassande mot oss hade vi varit svårfällda byten.

Stod och dreglade ett tag över de 31 schackpjäserna som användes som rekvisita i Det sjunde inseglet innan en vakt föste bort mej. En annan pärla i utbudet var ett nerklottrat nattygsbord där Geniet krafsat ner saker som  "19.02 sket på mig igen" och "Den jävla starren breder ut sig".

Vad som riktigt fick det att vattnas i munnen var emellertid demonregissörens Papperskorg!




-Ser ut som vilken fucking papperskorg som helst, utbrister den enkelspårige läsaren.
Tssss! Ser du inte dess gyllene aura? Tänk att knöggla ner dina misslyckade noveller, manuskript och filosofiska reflektioner papperskorg i samma papperskorg som Bergman...! Det skulle ge hela mitt liv en mer dramatisk touch. Bara det faktum att han överhuvudtaget ägde en papperskorg gör honom mer mänsklig.

Utropspriset är endast 400 riksdaler. Vi kanske skulle kunna skramla ihop till den i klassen? Istället för resan till Barcelona som ändå kommer att gå i stöpet... Ska framföra det på nästa klassråd.

I övrigt var det mest skräp, gubben verkade ha haft en fäbless för mossgröna manchesterfotöljer. Inget fel på det i och för sig. (Man ska inte tala illa om de döda).


Lägg märke till hur strategiskt kuddarna är utplacerade för att dölja
hur stoppningen sticker ut ur dynorna. Det är Sankte Bergmans
Heliga Rumpa som nött hål på tyget.



Imorgon har vi både psykologi och geografi, vilket innebär att jag får min DAGLIGA DOS CARINAVITAMIN! Tjohej!

Hm. Nu börjar det lukta flygplansmat från köket. Antar att det är dags för kvällsvard.