sunsidedown

Den globala uppvärmningen påverkar dig - hur påverkar du den globala uppvärmningen? Vill du göra något åt den globala uppvärmningen, men är , liksom alla vi andra egoistiska människor, inte benägen att ändra på ditt eget sätt att leva? Gör som jag! (du kan förresten ta som regel att alltid göra som jag, och du skall nå âcalimë, paradiset för den som följer min 10-faldiga väg) Idag klockan 8.00-12.25 smög jag som vanligt runt i lodiskläder och otvättat hår i det lokala köpcentrumet Åkermyntan. 12.25 föll mina vattniga ögon på ett jollrande barn i en barnvangn, som den frånvarnade modern hade parkerat utanför ICA. Min, långa, missfärgade tudelade tunga slickade ivrigt mina spruckna läppar. Efter ett par snabba glimtar över axeln på vakterna som satt och glufsade i sig Kebab, greppade jag barnvangnens handtag och satte av i galopp mot närmaste stup. Och där fick ungen uppleva sitt livs luftfärd!  "Mäh,amen, va har det här å göra med den globala uppvärmningen?"  stönar du och sväljer ett slemmigt ostron. Tänk hur mycket koldioxid det där barnet skulle ha släppt ut under livet! Och nu slipper det dessutom uppleva en framtid med lessna isbjörnar och vinodlingar i Skåne. Så nu kan jag med gott samvete fortsätta glida runt i mitt privata jetplan och sprida mitt fantastiska budskap. Vad det nu är-   
Men minskade jag verkligen utsläppen så drastiskt som jag först trodde? För sedan den ömma modern efter ett polispådrag upptäckte barnvagnens slutstation, har hon kört runt, runt, runt Med vilda stirrande ögon
i en vansinnesfärd i Vällingby rondellen i sin bränsleslukande Volvo XC70. Varv efter varv. Så det verkar som att jag måste putta ut en till barnvagn nerför ett stup om jag ska kunna minska koldioxidutsläppen. Var brukar du handla?



Denna dagen ett liv. Och vad har jag gjort av den? Svar:

* Jag har halsat en två-liters flaska sirap
* För att vara säker att jag kommer att leva vidare efter min död har jag bakat pepparkakor.Jag spottade i smeten och bjöd dagisbarnen. Nu är ni en del av mig!
*Jag la mig på golvet, riggade upp en filmkamera, och låtsades att jag klättrade uppför lodräta väggar som Spiderman!
*Jag läste släkttavlorna i bibeln baklänges
* Jag försökte lära min hund att joddla
*Jag åt en skinksmörgås med  gurka och ett glas kall mjölk   

Godafton mina herrar... jag har samlat er, en skara trogna, lojala  knähundar för att offentliggöra en... KRIS! som rubriken så försynt antyder. Det har skapats en till blogg. Jaa, jag ser att ni nu tappar hakorna allesammans.Jag är medveten om att ni trodde att detta var den enda och mest fulländade bloggen. Och det var sant. Till igår. Denna nya blogg, som jag vägrar att länka till, har som ända mål att förinta paradiset på jorden. (här står det i mitt manus att det här ska gå ett sus i genom herrskapet, och att det unisont ska viskas med darrande röst: Sunsidedown!!  Varpå jag säger "Ja juste"  och jag nickar myndigt.)Upphovsmannen till denna djävulska skapelse är en vansinnig barnamördare, med dreglande käftar, tand på tungan, rullande bruna rödsprängda tennisbollar till ögon, sprickor i huden varifrån det rinner diverse kroppsvätskor, som singnalement. Ses ofta slafsandes på inre organ såsom njurar, lever, och hjärna. Nu menar inte den belevade gentlemannen Nisse. Min trogna rasbiologi Proffesor Birgit  
har på oklara vägar kommit fram till att Monstret med stort M är på väg till Åkerö, där han ska drilla 5-åringar till hans armé. Förgör han Sunsidedown betyder det världens undergång! Ser ni honom, ring detta nummer:                08-4051000

WANTED DEAD OR ALIVE (HELST DÖD)

Ondskefull oberäknelig uppsyn.
Valplever i  vänster labb

"Ååh, neej! inte en till blogg!" skriar det svenska folket  i vanmakt, och sliter sitt rågblonda hår. Men jo, kära människor. Ni ser rätt. Ännu en slemmig blogg har krystats fram. Min lilla älskling väntar ivirigt på att sälla sig till den brokiga skaran av  överdesignade, provocerande, bortglömda, bortskämda, uppmärksamade, ökända, omtalade bloggar.
Bloggar fick mig att inse att folk har lika ointressanta liv som jag. Men bloggare tycker att det är värt att upplysa allmänheten om nervkittlande saker som vad de åt till mellanmål. Intressebollen hoppar!
"Men ööh?"  påpekar den uppmärksamme läsaren "Du har ju precis startat en blogg, din långskalliga senila gråsugga!" 
Jag erkänner rodnande att du har rätt. Jag som trodde att jag hade så stark personlighet och därmed en enorm motståndsskraft mot denna trendrelaterade folksjukdom, en svulst på samhällskroppen, håller på att dras ner i bloggträsket. Men om jag håller på att drunkna vill jag inte sticka upp en hand för att rädda mig, så ovillig är jag att sätta mig upp mot ödet. I´m the chosen one, Maktub.
Med handen på hjärtat och bibeln, jag lovar att jag inte ska skriva i denna blogg bara för att skriva. Ni behöver aldrig få veta vad jag åt till frukost, att jag har en bad hair day eller något liknande som inte få er att direkt tappa andan av nyfikenhet.  

För övrigt åt jag micrad havregrynsgröt med lättmjölk, solrosfrön och russin till morgonmål. Allt avnjöts med DN:s kulturdel. På min älskade pojkväns begäran har jag gjort seriösa försök att förstå mig på Assar. Men jag fattar INGENTING! Finns det någon vänlig själ där ute i cyberspace som kan förklara den djupa intellektuella humorn? Att den har fått vara kvar i DN såhär orimligt länge tyder väl ändå på att det är många som tycker om den.