Arbeit macht Frei

Du ska veta att jag klär i långrandigt.
Gruppbild från mitt sommarjobb

Snart avgår Hogwartsexpressen till Gulag.

Femkrona

Högst upp i min gräddvita bokhylla står ett plaströr
med samma diameter som en femårings luftstrupe
I det har mamma lagt luktsuddisar, plastpärlor, stenkulor, gem, kinderäggleksaker, knappar
sånt som jag inte ska sätta i halsen
en femkrona får precis plats

Jag bygger ett torn av mina tjockaste böcker
sträckta hälsenor
knakande fingerleder
Plaströret landar med en dov duns på den beigea heltäckningsmattan

Andäktig på huk framför de små tingen 
Lägger femman på tungan

Fjorton år senare känner jag fortfarande den svala, blanka metallsmaken


Nerver i kläm

Det är så roligt att vakna med ena armen förlamad. Den bara ligger där. Försöker sända ut signaler till fingertopparna.Den bara ligger där.
Slänger med den fram och tillbaka.
Så roligt.

Hon stryker min haka och frågar: Är du homo eller bi? Jag svarar, fast jag knappt vågar: Nej, men jag vill bli..!

Gick runt Riddersvik arm i arm med Stajna. Folk vände sig om efter oss, och vi fick långa menande blickar från ett gäng ölande karlar med rödbrända kasslerskinnsnackar. Jag fattade nada. Efter en ordväxling med två rabiata tolvåringar föll poletten emellertid ner.

Tolvåring 1: Är ni ihoooooop?
Jag: Eh, nej?
Tolvåring 2: Eeew, det är två TJEJER!
Tolvåring 1: Eller..?
Tolvåring 2: DU MED HATTEN! Är du en tjej eller kille?!
Jag:...
Tolvåring 1: ÄRU TJEJ ELLER KILLE VAA?

Med munter ironi och överseende förakt avlägsnade vi oss med raska steg. Då flippade flickebarnen ur totalt. På hundra meters håll hörde jag dem gallskrika ÄRU EN TJEJ ELLER KILLLEEEEEEEEEH. Seriöst.

En promenad bland de fina villorna längs med vattnet är ju fan som safari.

Lustigt att ganska många verkar få intrycket av att jag är flata. Men jag klandrar dem inte. Har man inte urringning ner till naveln sänder man ju ut VISSA SIGNALER om du förstår vad jag menar.

Så går beslutsamhetens friska hyyyyy - - - ZZzZzzzZz (bara SÅÅÅÅÅÅ Stanislavskij asså)

Najs att ligga i snarkofagen och öva på sin hamletmonolog. Gled långsamt och omärkligt in i ett slags drömliknande tillstånd, strök runt i ett kargt svartvitt landskap och konverserade med Dödn.



Lustigt att se sig själv som man i svarta pösbrallor. Jag är jäfvligt snygg som man.

Näsvingsskugga, äckel och fascination

Monologteknik asså..!
Cool övning numero 1)
Jag satt mittemot Elina och stirrade in i hennes ansikte i tre minuter. Upptäckte varenda por, fräkne, linje. Valde ut en detalj som det allra vackraste hos henne. Näsvingens skugga. Sen fick jag säga "Jag älskar dig, det kan du väl förstå" på tusen olika sätt till näsvingsskuggan.
Sen utsattes jag för samma granskning. Bara så ni vet så är en liten röd prick på vänster kindben det allra skönaste i min feja.
Den här övningen är tydligen fett bra om man ska spela förälskad på scen. Det går att finna något appelerande i aldrig så vidriga trynen.
Cool övning numero 2)
En stol framför mig. Föreställde mig att skalet av en person som jag hatar sitter där. Sen satte jag mig ner på stolen och fyllde ut det här skalet. Såg rummet med den personens ögon, rörde mig i hans kropp, tänkte hans tankar, pratade som honom. Äckel som utbyttes i fascination.

RSS 2.0