Tiddelipom!
Nu är det snart dags för genrepet för modevisningen. Jag ska alltså svassa fram på en catwalk iklädd 40-talskläder till tonerna av "Swing it, magistern". Inför 1000 blackebergare samt en allmänhet som också är inbjuden. Att ljushallen är uppbyggd som en gladiatorareana gör inte upplevelsen mer lustfylld.
Enligt uppgifter från mina kamrater går jag "lufsande", "som en björn" och allmänt "okvinnligt". Dessutom har jag även i nyktert tillstånd vissa svårigheter att gå på en rak linje. HUR har jag då hamnat i denna obekväma sits?
Jag har börjat analysera den stund av svagsinthet då jag tackade jag till att exponera mej inför dessa lystna blickar som törstar efter snedsteg och förnedring. Det var Fröken Lovelands manipulativa leende som skoningslöst penetrerade det försvar jag byggt upp mot den här typen av erbjudanden. Den flickan är farlig, säger jag er. Hon formar våra tankar och känslor lika lätt som om de vore mjuka lerklumpar.
Hur skulle världen se ut om hon insåg sin verkliga makt?
Mina läppar formar dessa ödesmättade ord jag inte förmår uttala högt.
