sunsidedown

Någon mer än jag som känner fet ångest och krypningar i hela kroppen så fort som inledningstakten till STUDENTSÅNGEN börjar spelas?? Varenda rad skorrar falskt och studenternas lössläppta glädje känns bara påsmetad och desperat.

Nå, snart står man ju själv där på flaket och kramar om en ölburk (nallebjörnssubstitut för de närmaste 50 åren). Något säger mej att jag kommer att sjungskråla högst och falskast av alla. Min röst kommer att glida upp i falsett vid "oooooch den ljuusnande framtid är vår" och stämbanden slitas av med en SNÄRT.

Hrm, hrm. Läxa till nästa gång: Stryk under FELAKTIGHETERNA i studentsången och motivera. Lämnas i mitt fack senast på tisdag.

Sjungom studentens lyckliga dag,
låtom oss fröjdas i ungdomens vår!
Än klappar hjärtat med friska slag,
och den ljusnande framtid är vår.
Inga stormar än
i vårt sinne bo,
hoppet är vår vän,
vi dess löften tro,
när vi knyta förbund i den lund,
där de härliga lagrarna gro!
där de härliga lagrarna gro!
Hurra!