RETURN TO SENDER
Jag lider av grav intellektuell undernäring. Mina vördade kollegor behärskar inte ens de mest basala begrepp som komplex och distanserad (Ööööh, haru svalt en ordbok, lilla flickan???). Detta begränsar givetvis möjligheterna till en givande diskussion. Detta har lett till att min fåniga psykoanalytiska lek, som jag nämnde i föregående inlägg, har börjat spåra ur så smått. Jag ser hemliga tecken och bråddjup symbolik överallt. Nu senast när jag i ett anfall av tristess satt och stämplade mina handleder med poststämplarna slogs jag av vilken sällsamt ödesmättad poetisk klang de har..!
Jo, men hör bara:
RETURN TO SENDER
ADRESSATEN SLUTAT/FINNS EJ
DENNA FÖRSÄNDELSE HAR ÖPPNATS AV FÖRETAGSPOSTEN SRF
FÖRSÄNDELSEN SKADAD VID ANKOMSTEN TILL POSTAVDELNINGEN
KONFIDENTIELLT
Jag funderade på att lägga upp några arty svartvita pics på mig fullstämpad med dessa svårmodiga budskap, men jag vill inte bekräfta mina kollegors bild av mig som kollrig tokstolla.
Jo, men hör bara:
RETURN TO SENDER
ADRESSATEN SLUTAT/FINNS EJ
DENNA FÖRSÄNDELSE HAR ÖPPNATS AV FÖRETAGSPOSTEN SRF
FÖRSÄNDELSEN SKADAD VID ANKOMSTEN TILL POSTAVDELNINGEN
KONFIDENTIELLT
Jag funderade på att lägga upp några arty svartvita pics på mig fullstämpad med dessa svårmodiga budskap, men jag vill inte bekräfta mina kollegors bild av mig som kollrig tokstolla.
Kommentarer
Postat av: E
Jag lider med dig och med mig själv. Upplever samma sak på min arbetsplats. Det jobbigaste är när arbetskamraterna försöker 'skämta till det', för att sedan vrålskratta själva. För varje leende jag krystar fram dör jag en aning inombords.
Jag tycker att du borde skriva en psykoanalytisk dikt om adressater, försändelser och konfidentialitet.
Postat av: Camilla
Oh, en psykoanalytisk dikt..! Kan detta blogginlägg destilleras till poesi? Jag antar utmaningen!
Trackback
