sunsidedown

Ett nedklottrat lusthus. Sprickor i taket. Ett sotigt hål där kristallkronan varit förankrad. Gallerförsedda fönstervalv. Kvav luft med doft av åska. Utsikt mot Mälarens fradgande vågor. Detta skulle bli ett galenskapens och ensamhetens tempel, helgat åt Herman Hesse.





Redan på avstånd anade vi att någonting inte stod rätt till. Klingande barnskratt. Rosa girlanger. En rykande grill. Grälla ballonger. Vår heliga boning hade skändats! Detta punkterade emellertid icke på något sätt den ödesmättade stämningen. Barnkalaset kändes som en storartad metafor över hela vår samtid. Vi insåg att världen behövde oss mer än någonsin.



Ur led är tiden...

Flocken av stäppvargar lufsade vidare.






I en kraftig ekgren hängde ett avslitet rep i en snara.
"Åh, här har det hängt en gunga", försökte Degen, men hans muntra leende blottade en uppsättning av glimmande gula huggtänder. Vi förde händerna (läs: tassarna) mot våra strupar.





Vi hittade en liten äng, men knappt hade vi placerat våra rumpor på det gulsvedda gräset innan vi drevs på flykt av två pantertanter med en råttliknande varelse i släptåg. Denna gång förvisades vi till ett stall, vilket gav vår reträtt en air av kristen mystik. Nu skulle vi som ett kött frustande krysta fram Stäppvargens budskap, mitt i Sachertårtan.

Med vattenmelonens ljusrosa saft rinnandes längs med våra underarmar dryftade vi våra frågor.





Är Stäppvargen en skildring av en gubbsjuk femtioårskris? Hur skildras kvinnorna? Vilken roll spelar musiken och dansen? Vad symboliserar egentligen Hermine, Pablo, professorn, Maria, Goethe och Mozart? Varför gör Harry fel när han sticker dolken i Hermine? Vilka är i din odödlighetshimmel? Är genidyrkan något eftersträvansvärt? Vad symboliserar maskeradbalen? Hur kommer det sig att boken ofta älskas av personer i vår ålder, men inte alls är samma läsupplevelse när man återkommer till den ett par decennier senare?







Titt som tätt kastade vi en frågande blick på den läckert brunbrända mannen i det inramade porträttet, som för att få en hint om sanningshalten i våra teser. Hans ansiktsmuskulatur tycktes oss märkligt levande och föränderlig, och med miner och blickar förmedlade han sina tankar:





"Hmmm... Inte så illa pinkat... "
"Håhåhåhå, nu är du helt ute och cyklar, min unge vän!"
"Men kära du, det har jag inte ens själv den blekaste aning om!"


När broder Degen i diskussionens hetta råkade VÄLTA OMKULL Herman i det oljiga gruset såg den cigarrpuffande herrn chevalereskt häpen och KRÄNKT ut.


Avslutningsvis vill jag tipsa om ett fantasieggande tankeexperiment som jag har roat mig med när jag har sparkat runt min flakcykel i SVT:s vindlande korridorer. Tänk dig att du är huvudpersonen i en psykoanalytisk roman. Allt som sker är i själva verket en symbolisk bild för ditt inre liv. Personerna omkring dig representerar olika förtryckta sidor av dig själv. Plötsligt får det hjärndöda kallpratet vid kaffeautomaten oanat djup!