|
Högst upp i min gräddvita bokhylla står ett plaströr
med samma diameter som en femårings luftstrupe
I det har mamma lagt luktsuddisar, plastpärlor, stenkulor, gem, kinderäggleksaker, knappar
sånt som jag inte ska sätta i halsen
en femkrona får precis plats
Jag bygger ett torn av mina tjockaste böcker
sträckta hälsenor
knakande fingerleder
Plaströret landar med en dov duns på den beigea heltäckningsmattan
Andäktig på huk framför de små tingen
Lägger femman på tungan
Fjorton år senare känner jag fortfarande den svala, blanka metallsmaken
|
