sunsidedown

Du ska veta att jag klär i långrandigt.

Det är så roligt att vakna med ena armen förlamad. Den bara ligger där. Försöker sända ut signaler till fingertopparna.Den bara ligger där.

Gick runt Riddersvik arm i arm med Stajna. Folk vände sig om efter oss, och vi fick långa menande blickar från ett gäng ölande karlar med rödbrända kasslerskinnsnackar. Jag fattade nada. Efter en ordväxling med två rabiata tolvåringar föll poletten emellertid ner.

Tolvåring 1: Är ni ihoooooop?
Jag: Eh, nej?
Tolvåring 2: Eeew, det är två TJEJER!
Tolvåring 1: Eller..?
Tolvåring 2: DU MED HATTEN! Är du en tjej eller kille?!
Jag:...
Tolvåring 1: ÄRU TJEJ ELLER KILLE VAA?

Med munter ironi och överseende förakt avlägsnade vi oss med raska steg. Då flippade flickebarnen ur totalt. På hundra meters håll hörde jag dem gallskrika ÄRU EN TJEJ ELLER KILLLEEEEEEEEEH. Seriöst.

En promenad bland de fina villorna längs med vattnet är ju fan som safari.

Lustigt att ganska många verkar få intrycket av att jag är flata. Men jag klandrar dem inte. Har man inte urringning ner till naveln sänder man ju ut VISSA SIGNALER om du förstår vad jag menar.

Najs att ligga i snarkofagen och öva på sin hamletmonolog. Gled långsamt och omärkligt in i ett slags drömliknande tillstånd, strök runt i ett kargt svartvitt landskap och konverserade med Dödn.



Lustigt att se sig själv som man i svarta pösbrallor. Jag är jäfvligt snygg som man.

Alla våra behov kan på något sätt tillfredställas. De finns inte där utan en anledning. Om du är hungrig finns det mat. Om du är törstig finns det vatten. Om du är kåt finns det Slitz. Därför borde det även finnas en Gud som kan fylla vårt andliga behov. En Gud som har programmerat oss att söka efter honom.

Så resonerar en katolsk präst som samtalar med en fysiker om livets stora frågor i ett sjukt intressant avsnitt av radioprogrammet Teologiska rummet. Lyssna på programmet här!

Programledaren Peter Sandbergs röst är som en sträv smekning, så även om du inte är den spirituella typen så har du ingen som helst anledning att inte lyssna.



Gör sig bättre i radio än på bild

 

 

Skriver du som Oscar Wilde? James Joyce? Terry Pratchett? Stephen King? Jerome K Jerome? Joyce Carol Oates? Gå in på iwl.me och få en 100 % pseudovetenskaplig analys av ditt alster.

Det här inlägget är förövrigt skrivet i Margaret Atwoods anda. Bara så att ni vet. Skönt att få bekräftat att det här är en riktig kvalitetsblogg.

Jag lider av grav intellektuell undernäring. Mina vördade kollegor behärskar inte ens de mest basala begrepp som komplex och distanserad (Ööööh, haru svalt en ordbok, lilla flickan???). Detta begränsar givetvis möjligheterna till en givande diskussion. Detta har lett till att min fåniga psykoanalytiska lek, som jag nämnde i föregående inlägg,  har börjat spåra ur så smått. Jag ser hemliga tecken och bråddjup symbolik överallt. Nu senast när jag i ett anfall av tristess satt och stämplade mina handleder med poststämplarna slogs jag av vilken sällsamt ödesmättad poetisk klang de har..!

Jo, men hör bara:

RETURN TO SENDER
ADRESSATEN SLUTAT/FINNS EJ
DENNA FÖRSÄNDELSE HAR ÖPPNATS AV FÖRETAGSPOSTEN SRF
FÖRSÄNDELSEN SKADAD VID ANKOMSTEN TILL POSTAVDELNINGEN
KONFIDENTIELLT

Jag funderade på att lägga upp några arty svartvita pics på mig fullstämpad med dessa svårmodiga budskap, men jag vill inte bekräfta mina kollegors bild av mig som kollrig tokstolla.

Ett nedklottrat lusthus. Sprickor i taket. Ett sotigt hål där kristallkronan varit förankrad. Gallerförsedda fönstervalv. Kvav luft med doft av åska. Utsikt mot Mälarens fradgande vågor. Detta skulle bli ett galenskapens och ensamhetens tempel, helgat åt Herman Hesse.





Redan på avstånd anade vi att någonting inte stod rätt till. Klingande barnskratt. Rosa girlanger. En rykande grill. Grälla ballonger. Vår heliga boning hade skändats! Detta punkterade emellertid icke på något sätt den ödesmättade stämningen. Barnkalaset kändes som en storartad metafor över hela vår samtid. Vi insåg att världen behövde oss mer än någonsin.



Ur led är tiden...

Flocken av stäppvargar lufsade vidare.






I en kraftig ekgren hängde ett avslitet rep i en snara.
"Åh, här har det hängt en gunga", försökte Degen, men hans muntra leende blottade en uppsättning av glimmande gula huggtänder. Vi förde händerna (läs: tassarna) mot våra strupar.





Vi hittade en liten äng, men knappt hade vi placerat våra rumpor på det gulsvedda gräset innan vi drevs på flykt av två pantertanter med en råttliknande varelse i släptåg. Denna gång förvisades vi till ett stall, vilket gav vår reträtt en air av kristen mystik. Nu skulle vi som ett kött frustande krysta fram Stäppvargens budskap, mitt i Sachertårtan.

Med vattenmelonens ljusrosa saft rinnandes längs med våra underarmar dryftade vi våra frågor.





Är Stäppvargen en skildring av en gubbsjuk femtioårskris? Hur skildras kvinnorna? Vilken roll spelar musiken och dansen? Vad symboliserar egentligen Hermine, Pablo, professorn, Maria, Goethe och Mozart? Varför gör Harry fel när han sticker dolken i Hermine? Vilka är i din odödlighetshimmel? Är genidyrkan något eftersträvansvärt? Vad symboliserar maskeradbalen? Hur kommer det sig att boken ofta älskas av personer i vår ålder, men inte alls är samma läsupplevelse när man återkommer till den ett par decennier senare?







Titt som tätt kastade vi en frågande blick på den läckert brunbrända mannen i det inramade porträttet, som för att få en hint om sanningshalten i våra teser. Hans ansiktsmuskulatur tycktes oss märkligt levande och föränderlig, och med miner och blickar förmedlade han sina tankar:





"Hmmm... Inte så illa pinkat... "
"Håhåhåhå, nu är du helt ute och cyklar, min unge vän!"
"Men kära du, det har jag inte ens själv den blekaste aning om!"


När broder Degen i diskussionens hetta råkade VÄLTA OMKULL Herman i det oljiga gruset såg den cigarrpuffande herrn chevalereskt häpen och KRÄNKT ut.


Avslutningsvis vill jag tipsa om ett fantasieggande tankeexperiment som jag har roat mig med när jag har sparkat runt min flakcykel i SVT:s vindlande korridorer. Tänk dig att du är huvudpersonen i en psykoanalytisk roman. Allt som sker är i själva verket en symbolisk bild för ditt inre liv. Personerna omkring dig representerar olika förtryckta sidor av dig själv. Plötsligt får det hjärndöda kallpratet vid kaffeautomaten oanat djup!

Vegan, buddhist, absolutist, marxist

grälla badges översållar min Kånken

ordensstjärnor i plast

så många självutnämnelser

högtravande titlar

Baronessa av Höga Ideal

 

Men kyss martyrens polerade marmorkind

och jag smulas sönder framför dina ögon

(för allt är bara en låssaslek)

I kylskåpets strålkastarljus bälgar jag i mig den syndiga komjölken

spyr genom näsborrarna

Min stora plan över sommaren var att författa ett drama. Det slutar som med de flesta andra av mina stora planer: Jag degar ihop i min säng och förkovrar mig i gamla Bamsetidningar.

Problemet är nog att jag måste klättra på väggarna av tristess innan jag kan börja knattra. Det är en del av min kreativa process. Och tyvärrrrr stannar min så kallade "kreativa process" ofta i detta första stadium av allmän leda och mental kissnödighet.

♥Vill du bli min inspiration? ♥

Vad skulle du vilja se för slags pjäs?
Vad skulle den handla om?
Vad skulle hända?
Vilka karaktärer skulle vara med?

Den uppmärksamme läsaren har noterat att jag är väldigt aaaAAaaaalternativ. Du vet, käck herrhatt, sjömanskostym, svarta fyrkantiga brillor och knästrumpor. Jag är helt enkelt för konstig, djup och svårmodig för att gå på Friskis och Svettis som svennepöbeln. Det kan skada mitt känsliga konstnärssinne. På tisdag ska jag därför skaka jag rumpa till The Smiths på Kulturhusets tak. Det vankas INDIEGYMPA für die ganze Schlante! Det är till för dem som tycker att "...träning är lite småsegt men älskar att stå och svettas på ett dansgolv". SOFT!


http://www.kulturhuset.stockholm.se/default.asp?id=28249

Bonoboapan löser alla konflikter med sex. Om man jämför med andra apsorter är de fredligare, stabilare och livsdugligare. Det är deras slampiga sexliv som stärker banden i flocken. Inför långa vandringar på jakt efter föda förbereder sig de mentalt med vilda sexorgier, som skulle få oss goda kristna att ryyyyyyysa.

 

Notera alfahannens trumpna min. Och NEJ, snuskaporna
pussas inte. Det hade varit gulligt, men tyvärr.


Tänk om vi människor kunde lösa våra konflikter på samma sätt..?

Du är lat och fantasilös om du gormar "Heeelvetes jääävlaaah skiiiiiit" när livet fiser dig i ansiktet. Här behövs mer klämkäcka känslouttryck! Vad sägs om:

*Rackars rabarber
*Galaxer i mina braxer
*Shit Majbritt!
*Vid alla piskande råttsvansar!



Har du några fler skojfriska förslag? Ju fånigare desto bättre.



Kreativa förolämpningar är ett kapitel för sig. Här är den whiskeypimplande Kapten Haddock min guru!




Ett smakprov ur hans fylliga repertoar:

*Erbarmerliga plattfötter!
*Ditt bjäbbande spöke
*Gamla knölsvan
*Sjögurkor
*Gråsuggor och dreglande paddor
*Amöba
*Vegetarian
*Skabbhalsar
*Vedervärdiga tryffelsvin
*Ditt enögda murmeldjur